Familjen Februari

Det är vad de flesta är.. vi säger alldeles för sällan om vi tänker nåt bra om någon.. Vi tänker det, men säger det inte. Och vad gör det för nytta??

Idag hände nåt som gjorde mej sååå glad! Jag fick jordens överraskning. Som jag skrev för några dagar sen.. Detta visste jag inte skulle hända när jag imorse åkte till jobbet...
I onsdags hade jag min första vårdplanering.. Det innebär att jag, patienten, anhöriga, kommunsjuksköterska och arbetsterapeut sitter ner och diskuterar vad patienten behöver när han eller hon kommer hem. Vilken hjälp av kommunen som behövs. Jag var lite nervös innan eftersom jag inte visste riktigt vad som skulle sägas, vad jag skulle säga och vad de ville veta. Jag började helt enkelt att säga som det var: detta är min första vårdplanering och jag vet inte riktigt hur det går till. De förklarade förloppet... Jag började berätta vad som hänt patienten under vårdtiden, vilken operation, diagnos etc. Sen lite vad han klarade själv och vad han behövde hjälp med...
Kändes sådär när jag gick ut därifrån.. De andra satt kvar och planerade framtiden, jag fick gå när jag sagt det medicinska... Jaja tänkte jag.. Sisådär gick det väl, men men...

Och idag när patienten skulle åka hem så ringde jag kommunsyrran och meddelade att han var på väg..
Ok, sa hon.. SEN HÄNDE DET!! Jordens komplimang.. Kommunsyrran tyckte att jag hade varit såå duktig och att vårdplaneringen gick såå bra. Blev så glad, hon hade ju inte behövt att säga det.. Men det gjorde hon och därmed steg mitt självförtroende en smula. Tänk, om hon inte hade sagt det hade jag fortfarande bara kännt sådär om min insats på mötet...

Nytt motto: säg till folk om du tycker att de är duktiga eller om du bara tycker och tänker nåt bra och fint om dem. Det kan göra deras dag, och personen i sig till en lyckligare människa!!