Snåla på komplimanger...

Det är vad de flesta är.. vi säger alldeles för sällan om vi tänker nåt bra om någon.. Vi tänker det, men säger det inte. Och vad gör det för nytta??

Idag hände nåt som gjorde mej sååå glad! Jag fick jordens överraskning. Som jag skrev för några dagar sen.. Detta visste jag inte skulle hända när jag imorse åkte till jobbet...
I onsdags hade jag min första vårdplanering.. Det innebär att jag, patienten, anhöriga, kommunsjuksköterska och arbetsterapeut sitter ner och diskuterar vad patienten behöver när han eller hon kommer hem. Vilken hjälp av kommunen som behövs. Jag var lite nervös innan eftersom jag inte visste riktigt vad som skulle sägas, vad jag skulle säga och vad de ville veta. Jag började helt enkelt att säga som det var: detta är min första vårdplanering och jag vet inte riktigt hur det går till. De förklarade förloppet... Jag började berätta vad som hänt patienten under vårdtiden, vilken operation, diagnos etc. Sen lite vad han klarade själv och vad han behövde hjälp med...
Kändes sådär när jag gick ut därifrån.. De andra satt kvar och planerade framtiden, jag fick gå när jag sagt det medicinska... Jaja tänkte jag.. Sisådär gick det väl, men men...

Och idag när patienten skulle åka hem så ringde jag kommunsyrran och meddelade att han var på väg..
Ok, sa hon.. SEN HÄNDE DET!! Jordens komplimang.. Kommunsyrran tyckte att jag hade varit såå duktig och att vårdplaneringen gick såå bra. Blev så glad, hon hade ju inte behövt att säga det.. Men det gjorde hon och därmed steg mitt självförtroende en smula. Tänk, om hon inte hade sagt det hade jag fortfarande bara kännt sådär om min insats på mötet...

Nytt motto: säg till folk om du tycker att de är duktiga eller om du bara tycker och tänker nåt bra och fint om dem. Det kan göra deras dag, och personen i sig till en lyckligare människa!!

Min kompis är kändis:)

Kolla in detta... scrolla ner till sida 16 och läs om världens mest positiva tjej. Hon ger mej sååå mycket positiv energi! Underbara människa, tack för att du finns.

Oj vikket betyg du fick nu:)


35kvm suger!!

Fasen vad jag vill flytta. Just nu bor vi på 35kvm och det är inte alltid kul! Det som är jobbigast är att det blir stökigt så fort. Exempel är den där lilla flurpen som man drar bort från mjölkpaketet.. När J öppnar öppnar mjölk har han en tendens att lägga den där jäkla flurpen på diskbänken vilket får hela lägenheten att kännas stökigt. Minska lilla gör att det känns som att det behövs en rejäl vårstädning, men det orkar man ju inte. Jag är nog inte bättre själv föresten.. gällande att lämna saker här och där. Men då blir det inte lika stökigt:) konstigt det där.. Stackars J, han har det inte lätt han..

Så, planen är att flytta till en större studentlägenhet.. En som ligger mellan universitetet och sjukhuset, perfekt ju!! När jag såg bild på lägenheterna hade jag i princip flyttat in redan:) Den är på 64kvm och ser ut som ett hus! Fler bilder finns här och här. Hoppas verkligen att vi får tag på ngn lgh tills i höst..Då skulle livet kännas lättare:) Det som skulle vara ännu roligare är om K och hennes boyfriend oxå flyttade dit.. Då kan man ha gårdfest och leva riktigt svenssonliv, fast på låtsas.. Jag menar, studentliv känns som det är på låtsas.. Ja, jag vet.. jag är inte student längre, men lite sån känsla är det ju eftersom J fortfarande är det.. Kan verkligen sakna det underbara liv som det innebär att vara student.. Gå till skolan och ha föreläsning 3 timmar och sedan fika, eller bara sitta i bibblan och snacka skit.. Det var tider det!! 

Nä nu är det nog bäst att jag lägger ner för idag.. annars längtar jag tillbaka för mycket!!

Bajsi bajsi.

Det visste jag inte i morse när jag vaknade...

Har kommit på att småsaker ploppar upp under dagen gör mej lycklig. Saker som jag inte visste när jag vaknade..
Imorse visste jag tex inte att jag på kvällen skulle sitta med pappa och kolla på gamla diabilder. Det var 30 år gamla kort. Från när han var fn-soldat på cypern, gamla kort på min kära mormor och morfar, mamma etc. Det var sååå mysigt att bara sitta där och titta på dessa kort. Och pappa tyckte nog oxå att det var kul. Han berättade om "Karlsson" och "Gunnarsson" som han hängde mest med under sin tid på cypern. Och pappsen var såå snygg!! Herre, vilken kille. Vi kollade bara på några av alla dessa kort, så jag ser fram emot nästa visning.

Häromdagen var jag överlycklig när jag köpte en ny mobil, oxå en sak som jag inte hade nån aning om när jag den morgonen vaknade. Sjukt att man kan bli lycklig av en ny mobbe. Men den är verkligen helt underbar!!

Undra vad som händer imon, jag menar undra vad som gör mej lycklig imon som jag inte vet om när jag startar dagen.. Spännande :)

Dagens steg
Antal steg: 5161
Antal km: 3,5
Brända kalorier: 172
Effektiv gångtid: 49 min 41 sek

Idag tror jag bestämt att det var personligt rekord:)

Bajsi bajsi


Bara steginfo

Antal steg: 4812
Antal km: 3.27
Brända kalorier: 160
Effektiv gångtid: 46 min 23 sek

Hinner inte skriva mer idag.

Tack alla uppfinnare!!

Vad skulle man göra om inte uppfinnarna runtom i världen kom på alla bra saker?? Fem saker som jag inte skulle klara mej utan:

¤ Skohorn
¤ Tampong
¤ Mobil
¤ Pincett
¤ Post-it lappar

Det värsta som finns är när man har ett par skor som man knappt får på sej utan skohorn. Fingrarna blir ju mer eller mindre sönderklämda och skorna blir förstörda.. Det fattar ju alla att man måste ha ett skohorn hemma, eller?! Den andra punkten på min lilla lista kanske inte alla kan sätta sig in i. Men jag fattar inte hur man skulle fixa den veckan utan tampongen!!! Helt sjukt, hur gjorde man egentligen innan denna underbara uppfinning?? Jag fattar väl oxå att det fanns andra skydd, men hur jobbig måste inte den veckan varit då? Nä, tackar vet jag o.b. Punkt 3 kan nog de allra flesta förstå, motivering behövs nog inte.. Punkt 4 är oxå en sån där liten grej som man blir tokig om man inte hittar när man kommit på att noppa ögonbrynen. Fick en värsting-pincett av mor i julas, den har t.o.m en inbyggd lampa, de ni!! Sist men icke minst.. Post-it lappen!! Tack gode någon som kom på detta underbara ting. Patienterna på jobbet borde oxå vara glada att dessa uppfunnits:) det går nog åt ett block i veckan om inte ska missa nåt!

Osså dagens steg:
Antal steg: 4087
Antal km: 2.77
Brända kalorier: 136
Effektiv gångtid: 39.04

Jag måste kanske förtydliga att dessa steg är bara på jobbet.


Vad är det som går och går??

Jo det är en sjuksköterska i tjänst. Visserligen har det varit ganska lugnt på jobbet sista tiden, så det kanske inte har blivit så många steg som det brukar vara.. Jag tänkte en tid frammåt kolla upp hur många steg som tas under ett arbetspass. Jag har nämligen fått låna en pedometer som det så fint heter av min kära mor, en stegräknare alltså. Kvällens arbetspass var ganska lungt men här är kvällens resultat:
Antal steg: 3302
Antal km: 2,24
Brända kalorier: 110
Effektiv gångtid: 32min 32 sek

Det sjukaste är det sistnämnda.. 32 min effektiv gångtid!!

Mer hinner jag inte skriva, måste sova för imorgon är ringer klockan 05.10.. Om bara några timmar alltså.

puss o kram!

Jag är störd

Detta kanske inte är nåt nytt:) men jag har iaf insett att jag är störd. Jag ska ju sluta på jobbet och börja i Örebro till sommaren. Nu är problemet att jag trivs på avdelningen och nu känns det som att jag inte vill sluta där..
Det som är stört med detta är att jag aldrig är nöjd. Jag är för impulsiv. Jag gav upp alldeles för lätt. Men men nu är det inte mycket att göra åt saken. Jag har ju skrivit på kontraktet och skickat det.
Det som är kul är att nästan alla på jobbet har frågat varför jag ska sluta och tycker att det är jättetråkigt.. Då blir jag lite glad.. Det är bra folk som jobbar där, nu är jag lite skraj för hur det är på den nya avdelningen..
Min fasa är om det bara är sura kärringar som jobbat alldeles för länge, om det bara är äldre patienter som behöver helskötningar och bara massa bajs. Det sistnämnda är nåt som är riktigt säkert... Men då lär jag ju verkligen bli bajstolerant. Det är det enda som jag har lite svårt för.. Bajs alltså, men det lär ju bli ändring på det efter denna sommar..
Aja jag får se det positiva som min mamma säger att man ska.. Jag får ju iaf träffa J. Nä, just det han ska ju jobba i sthlm i sommar så jag får vänta ytterligare 3 mån innan livet blir normalt igen.. Men jag får iaf träffa mamma lite oftare när jag flyttar tillbax till örebro.. det är positivt!!
Jag har hört att man ska göra en bra och dålig-lista om man inte riktigt vet vad man vill. Här är min lista när det gäller jobb i Uppsala vs. Örebro:

Bra med att börja i Örebro:

Får bo m J igen

Jobba på en fräsch avdelning (hyfsat nyrenoverad)

Får jobba med gamla kursare, speciellt en som jag ser mkt fram emot:)

Mer organiserad rond

Känner till sjukhuset

10 min cykelväg

Får leva lite studentliv


Dåligt med att sluta på Ackis:
Kommer sakna folket
Kommer sakna den typen av patienter
På nåt konstigt sätt kommer jag sakna den extremt röriga ronden
Kommer nog tycka att sittrond är det segaste som finns
Bajs
Flytta från nära och kära
Missar nog en stor inlärningsmöjlighet
Kommer nog sakna tempot

Det känns som den sista listan kan göras mkt lång..
Men det som väger absolut tyngst är att jag får flytta tillbaka till J och det är ju det viktigaste!!

Nä nu är det dax för sängen..Imon ska jag försöka skriva om mitt påskfirande. Ska bara få min kära mor att skicka över kort från helgen.. Då ska ni får se Gudrun & Gösta


ursäkta, är du skådis?

Den frågan fick jag när jag satt på tunnelbanan härom dagen... "nä" svarar jag med ett lite halvstolt leende på mina läppar.. "fan då har jag precis förlorat ett vad" sa killen.. lite kul tycker jag.. Undra vem de trodde att jag var? Själv tror jag att de trodde jag var julia roberts eller nån annan hollywoodskådis:) närå... de kanske bara drev med mej, det får jag iochförsig aldrig veta...

Nåväl, det var ett tag sen jag skrev. Detta kan jag bara skylla på Dr. Karev... Har haft värsta Greys Anatomy racet de sista dagarna.. Kan inte sluta kolla.. Fan vad jag älskar den serien!! Hur ska det gå när den är över?? Jag kommer inte fungera som människa.. Men så trodde jag iof med Prison Break oxå, men nu kollar jag mest bara för att jag måste.. Det som är jobbigt med PB är att det alltid är 1 steg fram och 2 tillbaks.. Saker och ting tar sån tid i den serien.. Det mesta är oxå så förutsägbart.. Men det är väl det som är själva grejen med tv-serier antar jag... Aja, till sanningen hör väl oxå att Mr. Scofield inte är så pjåkig att se på han heller... De påminner om varandra dessa två herrar... Vilken tur att jag har min alldeles egen hunk, men tyvärr får jag inte träffa honom så ofta, typ på helgerna om jag har riktigt tur.. Så jag får väl nöja mej med Dr. Karev under veckodagarna helt enkelt..
Nä nu väntar ytterligare ett avsnitt.

Ha det så gott så länge!!


RSS 2.0