1 vecka gammal
Känns som att jag varit i en bubbla hela denna vecka.
Jag är inte trött bara lite seg och det känns som att jag är i en drömvärld.
Jag har förstått att det kommer ta lite tid att lära känna honom, hur han funkar..
Han är såå snäll och gnäller mest bara när vi ska byta blöja på honom.
Han skriker och skriker när han ligger på det där skötbordet, det finns ETT undantag
och det var när syrran bytte på honom. KNÄPPTYST.
Hmm, funderar på vad hon gjorde som inte vi gör.
Kommer fram till att han nog kände att hon var lugn och rutinerad.
Men vår tid kommer väl oxå..
Man ska tydligen prata med honom när han är så där ledsen.
Det är svårare än vad man tror att komma på något att prata om..
Det får bli "vid en väg på en sten" 10 ggr i rad.. En visa min pappa ofta sjöng för mej och syrran...
Jag inbillar mej att han blir liiiite lugnare iallafall:)
Besök.
Vi har haft endel besök såklart. Precis lagom vad jag klarat av.
Det är ju sååå kul med besökare som vill träffa honom, men förstår verkligen att det kan bli för mycket.
Men det har det inte blivit här.. Skönt.
Min familj har varit här, mamma sov här första natten. Sååååå skönt.. tryggt..
Sen kom pappa och syster. Underbart kul!! Välkomna åter:)
Åsså har J´s familj varit här oxå så klart! Farmor har lite extra svårt att slita sig tror :)
Nästa helg kommer mitt tjejgäng med gubbarna.
Jag lääääääännnnngggggtttar så! För det första ska det bli kul att träffa dem, (vi ses inte så ofta).
Men jag tror mest att de tycker de ska bli kul att gosa med Lilla Ruben.
Renee...
Idag blev jag extra glad när jag läste kommentarerna. Renee har skrivit, det var på tiden!!
Hoppas du kikar in lite då och då i framtiden:)
Tänkte komma förbi jobbet så fort jag har vägarna förbi. Jag vet ju hur mycket du älskar små knodds:)
Åsså tänkte jag att du skulle ändra din uppfattning om namnet Ruben. Du kommer nog gilla det när
du träffar honom tror jag:)
Å tack alla ni andra som skriver lite då och då. Uppskattas verkligen!!
O nu lite foton...
I mosters och mammas och kusinernas lakan...
Myser efter första badet..
Hos morfar för första gången. Passar på att sträcka sina långa ben..
Puss och kram så länge!!
22 januari klockan 10.32...
3360 gram och 52 cm lång...
Återkommer med mer info och fler bilder när jag landat...
För sista gången.
Hela dagen idag har jag tänkt att nu är det sista gången jag gör detta innan han kommer..
Sista frukosten, sista duschen, sista kvällen, sista natten med denna mage.
Samtidigt som jag tycker att magen är jobbig och ivägen kommer jag nog sakna den..
Eller kanske inte just magen utan rörelserna där inne.
MEN å andra sidan har jag ju bebisen i famnen då istället:)
Lite foton som är tagna så här för sista gången som icke förälder.
Nu är sängen äntligen bäddad och redo för en liten Ruben..
Magen för sista gången. Vecka 38+2.
En trött en...
2 stycken som nog inte riktigt fattat ännu vad som komma skall :)
Åsså nya fina hallen som nääästan är klar:)
Det var det det.. Imorgon 7.30 ska vi infinna oss på bb.
Där ska jag få en nål i armen, dropp, urinkateter och op-kläder..
Läskigt att vara patient för en gång skull...
Omkring 9-tiden bär det iväg till operation.
Så då får ni tänka lite extra mycket på mej:)
Puss och kram så länge.
Extremt kort inlägg..
Tack snälla underbara mamma för hjälpen i söndags!!!
Du är fantastisk..
Tänke skriva mer imon.. Dan före dopparedan:)
Flytt fältet...
Sitter just nu hos min kära mor och surfar lite. Laddar mina trötta batterier..
Hemma är det byggarbetsplats igen. Så jag har helt enkelt flytt därifrån.
Golvsliparen Roffa ska slipa vardagsrumsgolv hemma.
Han är inte helt adekvat. Har ringt J ca 40 ggr för att kolla saker och ting
innan han skulle komma till oss. En gång ringde han t.o.m. halv elva på kvällen..
Idiot.
- Ja, vettu jag kan inte betala sånt själv. Det får ni stå för.
- Det löser vi.
- Du måste hjälpa mej att bära upp maskinerna, ja du förstår det är riktiga
grejer jag jobbar med.
- Jo, men det fixar vi.
- Ja, du förstår det är tunga maskiner jag jobbar med.
- Mmm. Men då ses vi på onsdag då så hjälper jag dej med grejerna..
- Onsdag? Imorgon? Nä det går inte, jag packar in sakerna kvällen innan så
det går inte. Jag har inte packat in maskinerna så det går inte. Ja du förstår,
det är rejäla grejer jag jobbar med bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla...
Jag kräks på honom och då har jag bara suttit bredvid och lyssnat när J pratat med honom.
Jag blir imponerad av J som orkar lyssna på den där rackarn.
Sen när han väl kom i torsdags var han tydligen besvärad av att han skulle jobba.
Förklarade för J hur besvärligt det var och hur lite han tjänade på detta jobb.
Han verkar ju som sagt inte vara helt adekvat.
Nåväl.. Sitter som sagt ute i skogen hos min mamma och hennes G.
De jobbar och jag bara är.
Det är min hobby, att bara vara!
Det är underbart, men kanske inte hela dagarna. Det som är skönt är att ha saker
att göra men inga speciella tider.
Idag tänkte jag göra detta:
1. Vakna typ 9.00.
2. Käka frukost och surfa lite.
3. Gå en promenad och lyssna på ljudbok i min nya ipod:)
4. Ta en dusch.
5. Åka in till Karlskoga city och titta på: gardintyg, bebisprylar, amningsbh.
6. Åka förbi Mcdonken och köpa milkshake innan jag åker tillbaka.
7. Sy en snuttefilt till Ruben.
Sen kommer nog mamma och G hem och hoppas jag och tror att det bli ännu
mer bara vara.
Tack underbara J för att du finns hos just mej. Tack för att jag fick fly fältet medans
det ser ut som det gör hemma. På söndag har jag fullt laddade batterier så då
ska det bli ordning och reda tills Ruben kommer till oss!!
Barnmorskekärring..
Det är bara att gilla läget.
Så här ser magen ut idag.
37+0
Annars har det väl inte hänt så mycket sen sist.
Idag har jag varit hos min störda barnmorska för rutinkoll, hon verkar helt inkompetent faktiskt.
Hon förfinar siffrorna för att det ska se ok ut i journalen.
Exempelvis så mätte hon magen idag som vanligt...SFmått kallas det..
- 33cm, säger hon.
- Oj, det är ju mindre än förra gången (2v. sen).
Hon mäter igen.
- 33-34cm nånstans.
Sedan skriver hon 34,5cm i journalen. Detta gör att symfyskurvan blir perfekt.
Bara det ser bra ut i journalen verkar det som...
O frågorna jag ställer får jag aldrig några vettiga svar på...
Kärring.
Ser oxå nu när jag tittar på journalen att jag haft samma blodtryck alla gånger jag varit hos henne.
Konstigt... även där snyggar hon nog till siffrorna.
Hoppas verkligen att hon agerar om hon märker något avvikande..
Det absolut sjukaste hon gjorde idag var detta.
Jag frågar om bebisen kan fixeras även om han ligger i säte.
- Jo, men det kan de säkert, svarar hon.
- Ok, kan du känna om han har fixerats??
Hon känner efter..
- Jo men han sitter säkert.
I journalen skriver hon ett SVAGT F som står för att bebisen har fixerats.
Har han fixerats lite då eller??
Jag blir så jäkla irriterad, men vågar inte säga något till henne.
Moget, ja vet..
Istället frågar jag min mentor och gamla handledare från praktiken som är barnmorska hon med.
Jag blir alltid lika lugn när jag får svar från henne...
Summan av kardimumman när jag varit på dessa besök är att jag alltid har fler frågor
i huvudet när jag går därifrån än när jag kom dit..
Idag var i allafall sista gången jag går dit. För sen behövs det ju inte mer, för när nästa
besök är inbokat då har jag ju redan blivit mamma!!
Vändningsförsök
Blev uppkopplad på CTG för att se bebisens hjärtfrekvens, såg bra ut.
Eftersom elektroden som hör hjärtat hamnade så långt ner började vi fundera på
han hade vänt sig självmant...
Barnmorskan kom in och kände på magen och kände ett litet huvud...
Ultraljudsapparaten konstaterade vad hon kände, inte hade han vänt sig självmant heller...
Huvudet upp och stjärten ner...
Ok det var bara att inse.. Det skulle bli till och vända honom..
Överläkare och ST-läkare kom in med sina iskalla händer och kände på maggen min..
- Hmm han sitter stabilt han, sägen någon av dem...
Ok, men det funkar nog ändå tänker vi..
Fram med ultraljudsapparaten igen.
Japp de ser vad vi sett innan, huvudet upp och fötterna ner.
- Och där är benen, rakt upp. Säger överläkaren..
- Bra eller dåligt?
Enligt dessa två vita rockar är det inte direkt positivt att han ligger som ett V, men försöka ska de.
Bricanyl injeceras i armen på mej och efter någon minut känner jag att hjärtat börjar rusa.
Då var det dax att sätta igång.
ST-läkaren trycker upp bebis rumpa upp från bäckenet och försöker sedan bända runt honom.
Det känns som att bebisen är fastväxt och mycket svårrubbad...
Han fortsätter sitt försök... utan framgång.
ST-läkaren ger upp och överläkaren tar över..
Samma teknik används men inte lika hårt (tack gode gud för det)..
Nåväl, även överläkaren fick lägga ner...
Satan i gatan vad obehagligt det var.
Vet inte direkt om det var någon smärta men extreeeemt obehagligt och bara jäkligt
konstig upplevelse.
Tänk dej att någon ska vända runt magsäcken 360grader och att den sitter fast...
Nåväl, det blir allstå snitt. Imorgon ska jag få datum för det planerade ingreppet..
Det känns helt ok just nu, men det känns lite snopet.
Känns som jag sprungit ett helt lopp och sen snubblat strax innan mållinjen...
Läste om folk som blivit snittade och dess komplikationer.
Ska inte läsa något mer sånt shit, varför skriver folk bara som sina dåliga uppleverler??
Så ligger det till just nu.. gonatt
Snabbis
Tack för fina kommentarer! De betyder faktiskt mycket för mej, så tack igen!
Pratade med Syster P idag o lovade att lägga ut lite foton, så så får det bli:)
Vecka 35+0
Detta är vad jag ser när jag försöker se mina fötter:)
Badrummet är inte stort, men fint..
Lek på nyårsafton.. Ser ni vad jag ritar??
Min älskade J!! Du är såååå fin.
Ska ta fler kort på lägenheten, men orkar inte just nu. För nu ska jag gå o sova!!
Tänk på mej imorgon kl 8.30 för då jäklar ska det vändas!!
