Antligen kanns det lite battre...

Jo, läget sen sist har förändrats lite..
Det har varit en jäkla jobbig tid den senaste månaden. Inskolningen gick bra, kändes inte helt 100, men det gick. När jag sedan skulle gå själv så kom ångesten! Shit, vad jobbigt det var. Problemet var att jag vill flytta tillbaka till J (vill det fortfarande) men så har jag ju skrivit på ett vikariat som inte bara går att hoppa av.. Trodde att det var 1 mån uppsägningstid men icke! Man är tydligen tvungen att jobba tiden ut OM inte arbetsgivare och arbetstagare kommer överens om annat. Så det som hände var att jag sa upp mej och trodde att det skulle lösa sej, men det blev som sagt svårare än vad jag trodde. Medan jag fortfarande trodde att jag hade 1 mån uppsägningstid hade skickade jag mitt CV till några jobb och inom loppet av några dagar hade jag 4 intervjuer inbokade, varav en erbjöd jobb med en gång. YES tänkte jag, nu får jag flytta tillbaka.. Hoppet är ju det sista som överger en sägs det och det verkar stämma.. Jag pratar återigen med min chef och han menar på att han kan släppa mej lite tidigare men inte förren 1:a juni... Jaha då var det bara att tacka nej till det nya jobbet. Så det gjorde jag idag, men det visade sej att de kanske vill ha mej iallafall.. Vi får se vad som händer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0