Familjen Februari

Så.. Nu tänkte jag ta tag i denna blogg igen. Jag tänkte skriva om de 23 veckor vi har kvar till vi äntligen får bli föräldrar för första gången! Jag har inte fattat ännu vad som händer och jag tror jag talar för J oxå. Det är ju helt sjukt att vi ska få en liten knodd!!

Nåväl, den värsta tiden är över känns det som. De första 12 veckorna är ju kritiska som de flesta vet.. Känns såå skönt att den tiden är förbi. Jag trodde aldrig att den första tiden skulle vara så jobbig. Med jobbig menar jag att den är oviss.. Det första riktiga beviset på att det verkligen är en liten där inne är ju när man äntligen får gå på rutin-ultraljud och då har det gått typ 4 månader. Och det är där vi är nu.

För exakt en vecka sen var vi på detta efterlängtade ultraljud. HEEEEELLLLLLTTTTTT sjukt underbart!
2 armar, 2 ben, 2 hjärnhalvor, 1 huvud, 1 hjärta, och 1 snopp!! Weii en liten pojke beräknas titta ut 090201!
Enligt den sura barnmorskan såg han ut att må bra och vara en frisk liten pojke. Man mäter avståndet mellan tinningarna och lårbenets längd och så kan man räkna ut hur gammalt fostret är. Innan vecka 23 växer alla foster ganska lika, därför kan man göra dessa uträkningar. Här har ni bilden som vi väntat så länge på...


Nu är jag alltså i vecka 17+3. Hans huvud är ca 4cm i diameter och fötterna är ca 2cm långa.  Han kan nu märka om det är mörkt eller ljust utanför magen. Enligt vissa hemsidor kan han även höra nu och t.o.m.  blir skämd av höga ljud.
Skelettet börjar nu även hårdna.

Tydligen kan vissa redan nu känna fosterrörelser. Det har inte jag gjort ännu, men väntar och känner efter med spänning. Vad jag har hört ska det tydligen kännas som fjärilar i magen, fisksnärt eller som bubblor i magen. Jag väntar och väntar... Enligt den sura barnmorskan som gjorde ultraljudet ligger moderkakan i framvägg. Detta är helt normalt men det kan ta extra lång tid för mej att känna dessa fjärilar eller fisksnärtar.. Det är bara o vänta då antar jag, vilken tur att jag har sånt tålamod då:)