Sen, sen och sen
Först längtade jag till det skulle visa sig ett + på stickan.
Sen längtade jag till de första 12 veckorna skulle vara över och därmed den mest riskfyllda perioden.
Därefter längtade jag till rutinultraljudet.
Nu längtar jag till jag känner första rörelsen där iniifrån.
Längtar även till vi får höra hjärtljudet för första gången.
Sen, efter hjärtljudet inbillar jag mej att jag kommer kunna leva i nuet som det så fint heter.
Jag vet att jag måste njuta av stunden som är JUST NU. Men hur gör man det egentligen?
Sen längtade jag till de första 12 veckorna skulle vara över och därmed den mest riskfyllda perioden.
Därefter längtade jag till rutinultraljudet.
Nu längtar jag till jag känner första rörelsen där iniifrån.
Längtar även till vi får höra hjärtljudet för första gången.
Sen, efter hjärtljudet inbillar jag mej att jag kommer kunna leva i nuet som det så fint heter.
Jag vet att jag måste njuta av stunden som är JUST NU. Men hur gör man det egentligen?
Kommentarer
Postat av: Frippo
Det går inte. Så funkar vi människor bara. Iaf jag, precis likadan. Men vi njuter nog omedvetet ska du se.
Postat av: Lillbonus
Men är det inte tack vare att vi har saker att se fram emot och längta till som gör att nuet blir riktigt bra? Det innebär ju egentligen att man njuter av nuet, för visst är det härligt att längta trots allt? Den som väntar på något gott.. =) Kram kram
Postat av: Syrran!
Älskling. Jag var preciiiiis likadan. Allt skjuter man upp. Sen när barnet är fött så är det likadant. "Bara amningen fungerar smärtfritt"... "Bara jag får sova minst tre timmar i sträck"... "Bara jag slipper amma"... "Bara barnet börjar krypa"... "Bara barnet börjar gå"... osv osv
Puss.
Trackback
