Familjen Februari

Igår på beräknad nedkomstdag blev vi föräldrar till en liten flicka!

J hade sprungit grabbhalvan och på vägen hem gick vi förbi ICA och handlade lite
ifall nåt skulle ske.
När vi kom hem märkte jag att slemproppen (ursäkta för vidrigt ord) gått.
01.30 ungefär ringer jag förlossningen pga att jag är osäker på om fostervatten sipprar..
08.30 bokar barnmorskan på andra sidan luren in oss för kontroll av just detta..
02.00 börjar värkarna komma. Jag har ju aldrig haft ont i hela mitt liv så jag har svårt
att fatta att det är värkar. Eller jag vågar nog inte hoppas på det.
Ringer åter förlossningen och meddelar att jag får kraftig magknip var 6e min.
Förvärkar enligt barnmorskan.
Ingen sömn den natten.
Väl på förlossningen undersöks jag av 2 läkare. De konstaterar att vattenavgång ej skett.
De vill skicka hem oss..
Barnmorskan som tagit emot oss undrar om vi vill att hon undersöker om smärtan under natten
har gjort någon verkan där nere.
Japp det ville vi ju förstås.
Öppen 3-4 cm och livmodertappen utplånad (heter det så?)
Så förlossningen var igång (ca kl 10) och istället för hemgång flyttades vi till ett förlossningsrum.
Tack gode gud för rutinerade barnmorskor!!!

Hoppade ganska snart ner i badet och badade jäkligt hett.
Det visade sig vara lite väl hett.. Bebisens hjärtfrekvens var lite väl hög så det var bara att "hoppa"
upp ur det sköna badet.
Efter övervak beslutades att blodprov (laktat) skulle tas på bebisen för att se hur den mådde,
om den var stressad och dyligt.
Nåväl, provsvaret såg bra ut:)
Eftersom jag legat ner och lugnat ner mej stannade värkarna av lite grann, så det var bara att
kliva upp ur sängen igen. Genast blev värkarna kraftigare igen.
Ont ont ont - lustgasen vreds på..
Även 2 akupunkturnålar sattes, vet inte om de funkade eller ej.. Trort..
Sista delen av förlossningen var vidrig.
När trycket neråt kom ville jag inte vara med längre minns jag..
Fy, kan inte riktigt tänka på det nu.. Traumatisk upplevelse.. Får nog skriva om det en annan dag.

15.55 födsniallafall ett litet flickebarn.
3220 gram och 49 cm. Såååååå fin!
Dålig på att skrika till en början men det tog hon igen senare på natten:)

Sen ska de ju sy och dona där nere. Det är också en historia i sej som jag tar en annan gång.

Alla mår iallafall bra och det är sååå skönt att vara hemma igen.
Bjuckar på ett foto:)



Och så var det det där med namn.. Får helt enkelt återkomma med det för vi vet inte ännu:)