Jag är inge glad:( jag borde vara världens...
Jag är inge glad:( jag borde vara världens lyckligaste människa. Jag har världens bästa och underbara man och barn. Vi bor i ett litet radhus som är perfekt för oss. Har världens finaste familj och dessutom den bästa svär-familjen man kan önska. Mina vänner är de bästa men lite för långt borta dock. Allt i mitt liv är ju för fan perfekt men ändå är jag inte glad. Inte alla dagar. Idag är en pissdag. Vill bara ligga i sängen och glo in i taket, det är vad jag har energi till just idag. Vill inte åka iväg och jobba o vara trevlig och ta ansvar. Jag vill vara glad och tycka att det är mysigt att gå och småplocka lite innan det är dax för lite jobb. Mysigt att vika små tröjor. Jag vill känna energi och kraft. Det var alldeles för länge sen. Jag är trött på att vara trött. Kan man vara trött HELA tiden utan att man har nån allvarlig sjukdom?? Småbarn ja vet men konstant trött?? Deppigt inlägg, jag vet. Jag vill nog bara ha lite råd och tips tror jag :)
Fina du. Jag har tänkt en hel del på det där sista månaderna- du vet att även jag känner igen den där obarmhärtiga tröttheten och deppigheten som man inte fattar alls varifrån den kommer. Tänkte för ett tag sedan skriva ett eget långt jävla blogginlägg om min teori var det kommer ifrån, men... har inte orkat (haha). Kortfattat så tror jag att det handlar om att man omedvetet hamnar i någon slags identitetschock när man får barn. Du vet, innan var man bara sig själv och sin sysselsättning. Typ pigg, ambitiös och social och kunde lägga gott om tid på tid sin hälsa och utseende och välmående. Plötsligt så är man bara hemma, helt själv med en liten kotte och hela ens tidigare liv försvinner (eller i alla fall förändras). Man försöker (eller vill) plötsligt vara en perfekt hemmamorsa som alltid är glad och fräsch och duktig och ambtiös med ungen och lagar präktmiddagar och har det tjusigt hemma. Men det går inte för allt är så annorlunda mot innan och man har aldrig gjort det förr, man offrar så mycket av sig själv och man hinner inte och lyckas inte och så blir man deppig för det och får dåligt samvete för att man inte presterar bättre som hemmafru - och så blir man trött av det dåliga samvetet. Tror att man lägger så himla mkt mer krav på sig själv nu än vad mammor gjorde förr, eller snarare att man har fler roller att fylla ut nu..eller... Hm skit också... jädrans svårt att förklara vad jag menar- ska fila på det där låånga blogginlägget snart och se om jag kan reda ut detta promblem. I alla fall så förstår jag fullt ut vad du menar och jag kan tro att du kommer lite i en ny "identiteschock" nu när du plötsligt ska prestera bra på ett nytt jobb också, och dessutom har ju du varit hemma så länge och bytt stad och allting i samma veva - det blir så tvära kast om vem man är hela tiden och man kräver så mkt av sig själv. Vet inte om du fattar ngt av det jag svamlar om MEN Ta hand om dig i alla fall och sänk kraven, du är bästaste!
Finaste.
Livet har sina toppar. Och sina dalar. Fråga mig! Och jo, man kan vara konstant trött under flera år när man har småttingar.
Jag är konstant trött ÄVEN om mina barn nu börjar bli riktigt stora. Sällan jag känner extrem energi. Du är fullt frisk som känner som du gör gumman... alla har vi gått igenom de där "hundåren".
Man måste kravla sig ner i gyttjan för att kunna uppskatta o ta vara på det fina man har i livet :)
Lätt att sitta "på andra sidan" och tycka till o ge råd men livet ser ut så här. Jag svär.
Ellen är en mkt klok tjej. Allt hon skriver är så rätt. Viktigast av allt - kräv inte så mkt av dig själv!!! Det är vi experter på. Man vill vara så mycket o vara alla till lags. Man vill vara en god mor, god hustru, god syster, god dotter, god vän, god kollega... ja god till alla helt enkelt.
Omöjligt.
Man får sprida ut det goda och foka på små saker hela tiden. Annars går man på sparlåga och den lågan brinner inte särskilt länge.
Puss mitt hjärta.
Tack fina ni!! Igår o idag kändes bättre men Fuck vad vidrigt det är att vara såå trött:( tack för era kloka kommentarer!!
